7
idag vart det en löptur på ungerfär 7 minuter som uppvärmning på gymmet sedan ben och armövningar. Kändes jäkligt bra:D
tänkte berätta lite efter olyckan fram till jag fick börja träna igen.
Dagen efter olyckan åkte jag och mamma ner till sundsvallssjukhus vid 9 på morgon och vi var framme vid 10. Vi fick komma in ganska direkt. När läkaren kom gjorde han tester sedan punkterade dom knäet men det var bara vätska som kom ut och då trodde vi på det bästa. För mamma hade berättat att när man punkterar knä och det kommer blod är knäskålen eller korsbandet av men det kom inte något blod för mig så det var något positivt. Sedan skickade han vidare oss på röntgen men där hitta dom ingenting. Onsdagen som kom då ville han att vi kom tillbaka för då hade kanske svullnaden lagt sig. När vi kom dit på onsdagen såg det bättre ut och jag skulle kontakta sjukgymnast och börja gå så mycket som möjligt på benet. Mamma hade varit på min läkare om en magnetröntgen och han sa om 10-14 dagar skulle vi få tid. Magnetröntgen gjorde jag i sundsvall och det tog ungefär en timme. Jag fick komma in direkt när jag kom. sedan fick jag ligga i en tunna med huvudet utanför. Onsdagen som kom skulle jag till sjukgymnasten igen då hade dom skrivit i min journal vad dom sett på magnetröntgen. Dom skrev att mitt ledband, korsband var ganska skadat, jag hade en fraktur utsida, under knät och menisken var lite skadat. Då vart jag rätt så glad för att ingenting var av och det var nästan tur i oturen. När jag väl kom tillbaka till läkaren berättade han att han tyckte det var konstigt att jag hade en fraktur så han kollade bilderna igen men då var det mer ett blåmärke i benet än en fraktur, menisken var det en liten spricka i men det skulle inte påverka något för det var utsidan och utsidan av menisken var tjockare. Sen kom han med det värsta. "Ditt främre korsband är av. Det kanske bara någon millimeter kvar med den är så gott som av." Och då brast det för mig. Det jag fruktade mest. Han sa att jag kunde köra rehab fram till augusti och känns det inte bra då kan vi fundera på en operation då men det skulle ju aldrig funka. Jag skulle inte ha det tålamodet.
När vi åkte från sjukhuset var jag illamående och visste inte vad jag ville. Var helt tom efter detta. Men jag bestämde mig rätt så fort att en operation vill jag göra nu, inte vänta så mamma ringde en annan sjukgymnast och prata ihop sig med honom och då fixade han en tid hos läkaren i hudiksvall så nu väntar på en operationstid. Hoppas jag får reda på denna vecka när den blir!
tänkte berätta lite efter olyckan fram till jag fick börja träna igen.
Dagen efter olyckan åkte jag och mamma ner till sundsvallssjukhus vid 9 på morgon och vi var framme vid 10. Vi fick komma in ganska direkt. När läkaren kom gjorde han tester sedan punkterade dom knäet men det var bara vätska som kom ut och då trodde vi på det bästa. För mamma hade berättat att när man punkterar knä och det kommer blod är knäskålen eller korsbandet av men det kom inte något blod för mig så det var något positivt. Sedan skickade han vidare oss på röntgen men där hitta dom ingenting. Onsdagen som kom då ville han att vi kom tillbaka för då hade kanske svullnaden lagt sig. När vi kom dit på onsdagen såg det bättre ut och jag skulle kontakta sjukgymnast och börja gå så mycket som möjligt på benet. Mamma hade varit på min läkare om en magnetröntgen och han sa om 10-14 dagar skulle vi få tid. Magnetröntgen gjorde jag i sundsvall och det tog ungefär en timme. Jag fick komma in direkt när jag kom. sedan fick jag ligga i en tunna med huvudet utanför. Onsdagen som kom skulle jag till sjukgymnasten igen då hade dom skrivit i min journal vad dom sett på magnetröntgen. Dom skrev att mitt ledband, korsband var ganska skadat, jag hade en fraktur utsida, under knät och menisken var lite skadat. Då vart jag rätt så glad för att ingenting var av och det var nästan tur i oturen. När jag väl kom tillbaka till läkaren berättade han att han tyckte det var konstigt att jag hade en fraktur så han kollade bilderna igen men då var det mer ett blåmärke i benet än en fraktur, menisken var det en liten spricka i men det skulle inte påverka något för det var utsidan och utsidan av menisken var tjockare. Sen kom han med det värsta. "Ditt främre korsband är av. Det kanske bara någon millimeter kvar med den är så gott som av." Och då brast det för mig. Det jag fruktade mest. Han sa att jag kunde köra rehab fram till augusti och känns det inte bra då kan vi fundera på en operation då men det skulle ju aldrig funka. Jag skulle inte ha det tålamodet.
När vi åkte från sjukhuset var jag illamående och visste inte vad jag ville. Var helt tom efter detta. Men jag bestämde mig rätt så fort att en operation vill jag göra nu, inte vänta så mamma ringde en annan sjukgymnast och prata ihop sig med honom och då fixade han en tid hos läkaren i hudiksvall så nu väntar på en operationstid. Hoppas jag får reda på denna vecka när den blir!
Kommentarer
Trackback
