9
fortfarande inget brev om operation.. jag börjar bli otålig och irriterad. Vill operara mig nu!!!
tränar fortfarande samma saker.. Blev en cykeltur idag på kanske 2 mil? ont har jag nu iallafall.
tränar fortfarande samma saker.. Blev en cykeltur idag på kanske 2 mil? ont har jag nu iallafall.
8
har fortfarande inte fått något brev hem om operation. börjar bli ganska otolig... Det är allt jag tänker på nu för tiden. Då brevet trillar ner i brevlådan.
Igår var det träning. fortsatte med mitt träningsprogram sedan lite medicinboll och lite utkast till spelarna. Helt ok träning. När man står på sidan och ser hur dom hoppar, fintar, skjuter och sånt blir jag så sugen. Vill bara gå in och brotta ner någon.. Jag blir arg.
7
idag vart det en löptur på ungerfär 7 minuter som uppvärmning på gymmet sedan ben och armövningar. Kändes jäkligt bra:D
tänkte berätta lite efter olyckan fram till jag fick börja träna igen.
Dagen efter olyckan åkte jag och mamma ner till sundsvallssjukhus vid 9 på morgon och vi var framme vid 10. Vi fick komma in ganska direkt. När läkaren kom gjorde han tester sedan punkterade dom knäet men det var bara vätska som kom ut och då trodde vi på det bästa. För mamma hade berättat att när man punkterar knä och det kommer blod är knäskålen eller korsbandet av men det kom inte något blod för mig så det var något positivt. Sedan skickade han vidare oss på röntgen men där hitta dom ingenting. Onsdagen som kom då ville han att vi kom tillbaka för då hade kanske svullnaden lagt sig. När vi kom dit på onsdagen såg det bättre ut och jag skulle kontakta sjukgymnast och börja gå så mycket som möjligt på benet. Mamma hade varit på min läkare om en magnetröntgen och han sa om 10-14 dagar skulle vi få tid. Magnetröntgen gjorde jag i sundsvall och det tog ungefär en timme. Jag fick komma in direkt när jag kom. sedan fick jag ligga i en tunna med huvudet utanför. Onsdagen som kom skulle jag till sjukgymnasten igen då hade dom skrivit i min journal vad dom sett på magnetröntgen. Dom skrev att mitt ledband, korsband var ganska skadat, jag hade en fraktur utsida, under knät och menisken var lite skadat. Då vart jag rätt så glad för att ingenting var av och det var nästan tur i oturen. När jag väl kom tillbaka till läkaren berättade han att han tyckte det var konstigt att jag hade en fraktur så han kollade bilderna igen men då var det mer ett blåmärke i benet än en fraktur, menisken var det en liten spricka i men det skulle inte påverka något för det var utsidan och utsidan av menisken var tjockare. Sen kom han med det värsta. "Ditt främre korsband är av. Det kanske bara någon millimeter kvar med den är så gott som av." Och då brast det för mig. Det jag fruktade mest. Han sa att jag kunde köra rehab fram till augusti och känns det inte bra då kan vi fundera på en operation då men det skulle ju aldrig funka. Jag skulle inte ha det tålamodet.
När vi åkte från sjukhuset var jag illamående och visste inte vad jag ville. Var helt tom efter detta. Men jag bestämde mig rätt så fort att en operation vill jag göra nu, inte vänta så mamma ringde en annan sjukgymnast och prata ihop sig med honom och då fixade han en tid hos läkaren i hudiksvall så nu väntar på en operationstid. Hoppas jag får reda på denna vecka när den blir!
tänkte berätta lite efter olyckan fram till jag fick börja träna igen.
Dagen efter olyckan åkte jag och mamma ner till sundsvallssjukhus vid 9 på morgon och vi var framme vid 10. Vi fick komma in ganska direkt. När läkaren kom gjorde han tester sedan punkterade dom knäet men det var bara vätska som kom ut och då trodde vi på det bästa. För mamma hade berättat att när man punkterar knä och det kommer blod är knäskålen eller korsbandet av men det kom inte något blod för mig så det var något positivt. Sedan skickade han vidare oss på röntgen men där hitta dom ingenting. Onsdagen som kom då ville han att vi kom tillbaka för då hade kanske svullnaden lagt sig. När vi kom dit på onsdagen såg det bättre ut och jag skulle kontakta sjukgymnast och börja gå så mycket som möjligt på benet. Mamma hade varit på min läkare om en magnetröntgen och han sa om 10-14 dagar skulle vi få tid. Magnetröntgen gjorde jag i sundsvall och det tog ungefär en timme. Jag fick komma in direkt när jag kom. sedan fick jag ligga i en tunna med huvudet utanför. Onsdagen som kom skulle jag till sjukgymnasten igen då hade dom skrivit i min journal vad dom sett på magnetröntgen. Dom skrev att mitt ledband, korsband var ganska skadat, jag hade en fraktur utsida, under knät och menisken var lite skadat. Då vart jag rätt så glad för att ingenting var av och det var nästan tur i oturen. När jag väl kom tillbaka till läkaren berättade han att han tyckte det var konstigt att jag hade en fraktur så han kollade bilderna igen men då var det mer ett blåmärke i benet än en fraktur, menisken var det en liten spricka i men det skulle inte påverka något för det var utsidan och utsidan av menisken var tjockare. Sen kom han med det värsta. "Ditt främre korsband är av. Det kanske bara någon millimeter kvar med den är så gott som av." Och då brast det för mig. Det jag fruktade mest. Han sa att jag kunde köra rehab fram till augusti och känns det inte bra då kan vi fundera på en operation då men det skulle ju aldrig funka. Jag skulle inte ha det tålamodet.
När vi åkte från sjukhuset var jag illamående och visste inte vad jag ville. Var helt tom efter detta. Men jag bestämde mig rätt så fort att en operation vill jag göra nu, inte vänta så mamma ringde en annan sjukgymnast och prata ihop sig med honom och då fixade han en tid hos läkaren i hudiksvall så nu väntar på en operationstid. Hoppas jag får reda på denna vecka när den blir!
6
vart en cykeltur i onsdags efter det rehab träning. Torsdag blev vilodag för då åkte jag till stockholm. Fredag vart det en löptur på ungefär 2-2,5 km. Gick faktiskt hyffsat förutom uppförsbackarna. Har hittat ett till träningsprogram jag funderar på att testa och det är för hela kroppen inte bara ben som jag nästan bara tränar nu:)
5
Jag har nog lite träningsvärk ändå. I baksida låren. Det gick trögt med träningen. Kände av lite på en övning när jag ska ligga på mage sedan he upp underbenet i 90 grader. Hade 1,5 kg vikter på vristen och mitt knä är nog inte van detta. I slutet av träningen matchade dom då fick jag kasta ut bollar till utespelarna, GLÄDJE! Kändes så otroligt roligt och skönt att vara delaktig på något vis. Nu ska jag slå mig ner i soffan med familjen och njuta av att jag är pågång igen!:):):):)
4
Igår åkte jag till hudiksvall för att träffa läkarn. Han frågade hur jag ville göra. Han varnade mig för risker i framtiden m.m men valet var självklart. jag skulle operera mig! så i början av juni trodde han att jag skulle få en tid. Har fått övningar så jag äntligen kan börja med rehab. TAGGAD!!:D
3
ikväll om 2 timmar åker jag med mamma ner till hudiksvall för att träffa en läkare. Han som ska operara mig. Jag hoppas han säger att "du måste vara kvar över natten för jag vill operara dig redan imorgon" det vore drömmen. Men jag lär nog få vänta i någon vecka. Hoppas jag får inom en vecka, max 2 veckor. Jag vill få detta överstökat.. Vill börja med rehaben.
2
hela denna handbollssäsong har varit konstig. den har varit upp och ner.
för ett år sedan drog en lagkamrat av korsbandet. På försäsongen när allt gick bra för henne. Nu ett år senare är hon inte riktigt tillbaka men det kommer. Efter den olyckan var det min största rädsla.
Jag har haft problem med mina knän då jag var yngre. Jag kunde knappt gå upp och ner för trappor då jag spelat så många matcher. Efter massa övningar vart allt bättre. Våren 2011 började mina benhinne problem. Jag drogs med dom tills början av februari 2012 tror jag. Efter där började allt rulla på. Jag tyckte allt flöt på och fanns inga problem. Vi vann serien och fick kvala till allsvenskan. Kan inte påstå att jag hade tur i kvalet. Första matchen mor skånela fick jag rött kort i början av 2:a halvlek. Nere i märsta spelade jag inte speciellt mycket och det var jag glad för. Vilken match det var. Kändes som man såg på en elitmatch. En otroligt härlig känsla. Vi klarade inte första chansen så vi fick chans mot skara. Hemma hann jag spela 10 minuter sen fick jag en smäll mot käken så då var den matchen slutspelad. Sedan vart det en lång resa ner till Skara. Hann kanske spela 10 minuter där också innan jag gjorde det jag inte alls ville. mitt knä slog innåt. Jag vart otroligt chockad och skrek bara. Dom bar ut mig och ambulansen kom dock åkte jag inte med. Dom kunde inte göra något här ändå och dom trodde inte att det kunde vara en korsbandsskada för jag hörde ingen smäll. Jag blev kvar med laget och sen åkte jag en lång buss resa hem. Efter mycket olika svar från läkare så har jag fått ett riktigt svar nu. Mitt främre korsband är av.
1
En 3 veckors lång period med jobbiga och roliga stunder tänker jag njuta denna kväll med mina vänner.
